DRÄKTSÖMNAD
Oavsett om man ska vara bonde eller herreman under ett live så är kläderna det som avgör omgivningens omedelbara reaktion. Det är nästan ännu viktigare under ett levande rollspel än vad det är i verkligheten att folk förstår redan vid första anblicken vad man är för en figur, man har ju i regel bara några dagar på sig att vara den man är.
Vi här på Fëa Livia har förstått att dräkt beskrivningar, mönster och rekvisita artiklar är just vad våra läsare är intesserade av, vi har därför det som tema i det här numret.
En stor del av följande material kommer ursprungligen från vad som skulle bli S F L:s handbok till Trenne Byar och är mycket omfattande, därför har vi blivit tvungna att skjuta på vissa av artiklarna till nästa nummer, men oroa er inte, de kommer de också.
Vi har försökt ge en fullständig bild av medeltidslivarens dräck från topp till tå, utifrån och in. Vi ger också slutligen råd till 20-talslivareen men lämnar de övriga genrena tills vidare. För att skapa en välsydd dräckt krävs en introduktion till sömnad och av facktermer. För att komma igång krävs några goda råd och tips - så vi börjar från början. Kom ihåg att övning ger färdighet.
Lycka till!
Gör en lista över de plagg du behöver. Välj lämpliga material och färger till dessa. Som tyg kan du med fördel välja linne, ylle, vadmal eller bomull, kanske sammet om din roll är förmögen. Strukturen får gärna vara ojämn och ge ett slitet eller smutsigt intryck. Färger som brunt och grått eller andra jordfärger passar till de flesta roller medan gult, blått och rött tillhör ett mer begränsat urval av roller.
När du väljer ett tyg bör du anpassa sytråden där efter, den får inte vara syntetisk om du ska färga tyget och bör ha samma färg och nyans som tyget. Använd alltis samma tråd som över- och undertråd i symaskinen.
Innan du använder tyget kan du tvätta det så att det färdiga plaget inte krymper. Tänk också på att tyget fransar sig om du inte sick-sackar det först.
För att veta hur mycket tyg det kommer att gå åt till dina kläder kan du
göra mönstret först, men ta gärna någon meter tyg extra utifall att
mönstret skulle visa sig vara för snålt tilltaget.Titta i dräkthistoriska handböcker efter förebilder och eventuella mönster. Bilda dig en egen uppfattning om hur plagen är skurna, det vill säga hur de enskilda tygbitarna ser ut och hur sömmarna går.
För att plaggen ska passa måste du vara noggran vid måttagningen.
Tänk på att kläderna ska kunna gå att ta på och av och att du ska kunna röra dig i dom. En skjorta är ofta vid och svulstig, om du ökar dina kroppsmått med 50% kommer skjortan att vara rymlig men fortfarande inte vid nog att tillhöra en rik adelsman.
Ett figur sytt plagg skall å andra sidan inte ökas med cirka 15%. Har är det viktigt att det går att snöra eller knäppa upp så att du kommer i plagget.
För att lättare räkna ut hur mycket du ska ta till och även få hjälp med skärningen kan du mäta på dina moderna kläder. Jämför snitt och sömmar
Rita sedan upp mönstret på mönsterpapper och för över det till tyget med krita, nu är det praktiskt om du har en väl upplyst och stor yta att breda ut dig på, tex vardagsrumsgolvet. Tänk på att den sida av tyget som du ritar på blir plaggets insida. Om du vill kan du rita direckt på tyget med kritan men det är svårt att få mönstret symmetriskt då.
Alla tyger har en fiberriktning som man skall ge akt på. Ofta töjer de sig olika beroende på vilken riktning man drar i. Du bör likrikta fibrerna i möjligaste mån, detta är särskilt viktigt när man arbetar i Sammet då de olika fiberriktningarna har olika lyster.
När du ritat ut mönstret ut på tyget skall du lägga till sömnsmån om två centimeter eller mindre förutom i linningarna - det vill säga plaggets öppningar för hals , armar, ben och så vidare, där du tar till några extra centimeter. Om du inte är helt säker på att plagget kommer att passa lägger du till allt från fem centimeter till en centimeter så att du har marginal ifall mönstret skulle vara för litet. När det är gjort klipper duut tygbitarna med en vass sax som inte repar upp tyget. Om du vet med dig att plagget kommer att passa perfekt kan du sick-sacka tygets kanter redan nu, eftersom du då inte behöver att vara lika försiktig när du hanterar tyget.
Nu har du ett antal tygstycken som är färdiga att nålas ihop för provning. När du nålar och syr lägger du tygets utsidor mot varrandra och vränger tyget rätt när det är färdigsytt. Sätt nålarna i kritlinjen och prova framför en spegel. Om du inte har sick-sackat kanterna ännu och bara nålat så måste du hanskas försiktigt med det. Trotts detta bör du prova och röra dig i plagget, tänj ut alla leder, knäböj, gå,spring och om det stramar bör du flytta nålarna tills det passar perfekt. Självklart kan du också vara tvungen att flytta in nålarna om det känns för stort. Under de här momenten underlättar det om du får hjälp av någon. Se särskilt till att alla förändringar sker symetriskt, det vill säga att du på höger sida gör samma förändringar som på vänster.
När du är nöjd med passformen och rörelsefriheten är det dags att sy.
Anpassa symaskinens stygnlängd efter tygets fibrer, ett stygn ska gå över
minst en fiber. Du bör också välja en nål som passar tyget, ju tunnare och
finare desto mindre nål. Det som är mest avgörande för sömmens hållbarhet
är trådspänningen. ÷ver och undertråden skall mötas mittemellan tyg
styckena, annars är symaskinen felinställd. För att sy ihop tygstyckena syr
man helt enkelt raksöm längs med nålningen och fäster ibörjan och slut-
backa någon centimeter och sy framåt igen med andra ord. Var dock försiktig
så att inte knappnålarna träffas av symaskinsnålen, då går den lätt av.
Efter att man har sytt färdigt raksömmen kan man prova framför spegeln
igen. Om man är nöjd trimmar man ned sömnsmånen till ca en centimeter
beroende på tygets tjocklek och sick-sackar kanterna så att det inte kan
repa upp sig.Om du syr i skinn eller mocka skall ha minst en och en halv milimeters stygnlängd annars trasas skinnet sönder. Man bör använda en litet grövre rund nål till symaskinen. För att förstärka skinnet kan man lägga en tyg rämsa på var sida om skinnbitarna där stygnen går in och ut. Nu är det dags att fålla linningarna om om man inte hellre vill sy på kantband. Halslinningar måste i de flesta fall sys för hand för att se bra ut och det är tidsödande men ger ett väldigt fint slutresultat. Plagget är nu färdigt för de sista detaljerna som sätter pricken över i:et. Knappar och spännen sy fast, läder- eller skinnförstärkningar, broderier och snörningar sätts på plats. Sist men inte minst- klipp bort alla trådar!
Om du vill kan du också vattenimpregnera kläderna. Det gör man antingen genom att vaxa dem eller tvätta i impregneringsmedel (se Fëa Livia nr 5).
Innan du tar med dig dräckten till ett live är det kul om du patinerar den, det betyder att man gör så att den ser sliten och använd ut. Nöt och slit den, skita ned den och tvätta, smeta in den med flott, vad som helst. Ge den karaktär.
Halsöppningen: När man ritar ut halsöppningen på olika plagg bör den baseras på din hals omkrets. Det är brukligt att dela halsens omkrets på tre och sedan placera en tredjadel av linningen på plaggets bakstycke och två tredjedelar framtill. För att man sedan ska kunna ta på och av sig plagget kompleterar man med en sprud - en slits, fram eller baktill.
Infodring i halsen: En halslinning kan göras elegant med en teknik som kallas infodring. Man skall då klippa ut fem centimeter breda tygremsor i samma tyg som plagget. Dessa klipps ut i samma form som halsöppningen, en sepatat bit för varje tygstycke. De olika remsorna klipps ihop med motsvarande tygstycke med rätsidorna mot varandra. När du syr skall sömmen vara tre milimeter från den sick-sackade tygkanten. Syr du för långt ifråm kanten riskerar du att det blir knögligt. Nu behöver du bara vända fram tygets rrätsida och fästa tygremsan med en enkel brodyr eller söm, så att den inte viks upp av misstag.
Av: Helena Malmström/Gabriel Walldén
WWW-edit: Mathias Kaati (Paul Jorisch)