Att skriva ett världsbrev

Denna artikel skall vara till hjälp när man ämnar beskriva livevärldar. Det är stor skillnad mellan att skriva ett världsbrev och att göra en verklig historisk avhandling. Det senare är bara en strikt återgivning av omvärlden, emedan världsbrevet skall vara en bakgrundshistoria inför en live. En konventionell världsbeskrivning präglas av stora, betydande fakta; Vad som är historiskt relevant, namnkunniga platser, huvudstäder, de större språken, religionerna o.s.v. En ovidkommande bondfamilj och dess familj och dess torp omnämns inte, troligen inte heller deras lilla farmartrakt. När man sätter sig ner att skriva livehistorik måste man tänka omvänt. Istället för att skildra det globalt betydelsefulla bör man fokusera dels på vad som ligger livebygden nära och dels vad som är livetekninskt intressant. Det livearen betalar för och har rätt att förvänta sig är nämligen väl utfört förarbete. Där ingår förutom administration och intrigskapande i högsta grad även meningsfulla och lärorika bakgrundsbrev. I stället för att ägna sig åt själbförverkligande borde liveskribenten fråga sig vad som är relavant för livearen. Man måste disciplinera sitt skrivande så att större delen inriktar sig på beskrivningar av det som för deltagaren rymmer intresse.

Det första ett livebrev skall göra är att fånga livearens intresse med en fängslande och slagkraftig beskrivning av den stämmning man vill uppnå. Här bör man beskriva världen i stort, bilda den essensiella stämningsfonden inom vars ramar hela liven sedermera skall äga rum. Man kan nämna de världsomspännande begreppen och några få mer precisa inspirationskällor. Den idé man föder hos livearen beror givetvis också på världsbrevets layout och disposition.

Alla beskrivningar av världen som rör fjärran länder och avlägsna företeelser har dock en underordnad betydelse i ett världsbrev. Dessa fakta tjänar en roll som allmänbildning, specialintressen, och moleriskt kitt för livekänslan. Det är inte utan intresse att skriva om dessa saker men det kan inte göras lika utförligt som om det vore en verklig världsbok. Den engagerade och förtjusta, fullständiga nedpräntningen av arrangörens verk passar sig mer som fördjupning, kröninkor eller som efterarbeten likt Gyllene Hjortens Erborigienhäfte. Det är förvisso mer befogat med en utförligare förteckning till en kampanjvärld än till enstaka liver.

Efter anslaget bör man, när man skriver ett livebrev, i stället koncentrera sig på bygden som liven utspelar sig i och dess omedelbara fiktiva omnejd. Man bör skiva åtskilliga sidor om vad som är i görningen och vad som ägt rum de senaste åren. Allt detta är det som verkligen har betydelse för karaktärerna under liven, det är ur dessa texter som äventyr och intriger smyger fram. Man bör berätta mängder av små kuriösa anekdoter, visa synsätt och seder som förstärker känslan av det påhittade landskapet. Hur är folk i allmänhet? Hur har det politiska livet tett sig? Man bör beskriva vissa färgstarka personligheter och klassiska händelser i det förflutna och formulera folks farhågor och spekulationer kring framtiden. Här kommer den tunga textbiten med nyheter, religiösa sedvanor, maktspelen, natur och näringar, kultur, traditioner, folksagor m.m. Tänk hela tiden på om det som berättas kommer berika livearen och livens händelseflöde. När man skriver om liveområdet och förhållanden däri skall man hålla i minnet liveområdets verkliga utseende. Man kan fråga livearna om deras åsikter, inom ortens nutid och gårdag har rimligen liverollernas personligheter en stor betydelse.

Antingen spinner man ihop en lokalfärgberskrivning som ovan och publicerar ett tyngre världsbrev. Eller så skriver man världsbrevet tidigt som ett kort häfte, med bara de grova och vida förhållande nämnda. Man ger inspiration men beskriver världen ytligt för att hålla den öppen för livearnas önskemål och idéer. Kanske ger man inte livearna lika mycket att spinna vidare på men man har däremot sparat ansträngningen till då man har en möjlighet att verkligen sprida ett betydelsefullt världsbrev - då deltagarnas roller är klara. Äntligen kan man till fullo beskriva bygden och dess folk. Vad vet gemene man om smeden, den excentriske greven, nydanarpartiet, stockstötarfesten, röset i skogen o.s.v. Liveenkäterna är också ofta fulla med nya platser, kanske länder, och globala tankegångar som gör livevärlden mer varierande och komplex.

Av: Christopher Sandberg
WWW-edit: Per Jorisch