UR SKOGENS SKAFFERI
Solen hade inte gått upp än. Men den färgade himlen röd bakom de stora granarna. Det hade varit en kylig natt men det är bara bra för då hade
inte natten fött några nya väsen. Och de oknytt som redan finns blir stela i lederna. Deras röda ögon avslöjade dem när de satt bakom trädstammarna
och bevakade mig. Jag satt vakt och elden gjorde att jag var säker. Jag längtade inte efter vad dagen hade att erbjuda. Vi passerade nämligen genom
Uyyfrocks marker och han var ökänd för sin behandling av gäster.
Plötsligt öppnade himlen sig och regnet vräkte ner. Vattnet studsade på marken, släckte elden som blev en grå pysande rökpelare, trängde igenom regnskyddet
av granris och gjorde både mig och det sovande våta. Efter ett par minuter hade det slutat. Det droppade från träden och marken ångade. Jag var blöt och olustig, liksom mina vänner, men jag gick och letade reda på lite torr ved. Mitt fnöske var fortfarande torrt, det hade jag varit noga med. Och med gnistorna från mitt flinta och stål brann snart en liten eld, väsande och sprakande av fukt. Men den var tillräckligt stor att koka te på. Te på tallbarr och granskott. Det var alltid så stärkande.Björksav från dagen innan fanns kvar och hade hållit sig bra under den kalla natten. Alla andra hade vaknat av regnet och kom upp en efter en, frusna och med hemlängtan. Innan regnet hade börjat hade jag plockat grönt i skogen, blommor och blad av olika slag, och blandat till en sallad. Teet var färdigt och alla drack med iver.
Vi åt en god frukost på bröd, sallad, te och björksav. Vi var tysta i början men snart började vi skratta och prata. Solen gick upp och lyste värmande. Fåglarna sjöng gladare och högre. Någon hade värmt ett krus med hallonmjöd och bjöd runt. Det smakade mästerligt som brygt av Melbam Humlum själv. Det kändes lustigt att vi nyss känt hemlängtan och varit olustiga. Orsakerna till att vi gjort det kändes väldigt små. Nu var vi pigga, raska, starka och vid gott mod inför dagen. Vi hade friskat upp våra kroppar med hjälp av skogens utbud. Det bästa skafferi som finns.
Skogens skafferi är stort och välfyllt och jag tror att ett lätt sätt att skapa stämning på live är att öppna dess dörr och njuta av det som finns däri. Jag har i denna artikeln tagit fram några växter och träd som vi alla känner till men för den intresserade finns mycket mer.
TRÄD
Ask, blad: ät som det är eller doppa i vin.
Björk, blad: plocka bladen högst 2 veckor gamla och
gör sallad. Är det äldre smakar de beskt
och bör kokas för att smaka bra.
Fullväxta blad kan läggas i en tillbringare vari kokande vatten hälls. Efter att
ha dragit i 20 minuter har du ett välsmakande te.
Björk, sav: Björkens sav är närande men används även som skönhetsmedel. Du borrar i stammen ett 5 cm djupt hål i brösthöjd, sätter stadigt in ett rör däri (t ex ett
vassrör) och låter saven rinna ned i en behållare. Stora björkar kan ge 10-20 l
per dygn men då finns risk att trädet dör. Dör gör det också om du inte pluggar
igen hålet ordentligt. Pluggar du igen det så skadas inte trädet det minsta.
Du kan också skära ett V-format snitt på stammen och i spetsen sätta en pinne
eller ett blad där saven kan rinna längs och ner i en behållare.
Saven bör tas efter tjälens slut men innan de första knopparna, dvs mars-maj. Du bör ej spara saven mer än en dag, helst kallt.
Gran, skott: De ljusgröna skotten är på våren och försommaren goda och kan ätas råa. De kan också tillsammans med krossade barr användas till te.
Lind, blommor: Sallad
Lind, blad: Sallad
Tall, skott & barr: Unga skott och mjuka barr äts råa eller kokta. Både gott och nyttigt. Te: 0,5 l vatten och drygt två nävar barr kokas i 30 minuter. Under vår och försommar kan man lägga i unga granskott vilket ger en mycket god och frisk smak. Skärs eller rivs barren förkortas koktiden.
Tall, frön: Värm kottarna och skaka ut fröna som äts råa men gärna rostade för det är en delikatess.
VÄXTER
Groblad, blad: sallad,te
Gräs: samtliga gräsarter är ätliga. Utvinn fröna genom att slå mot ett tygstycke som ligger på ett hårt underlag. Koka som gröt eller använd de i soppor, såser eller stuvningar.
Hundkex, rot: God kokt. (skalad)
Kaveldun (ciggarerna i vassen du vet), rötter: rotstockens märg äts efter kokning. Skotten på rotstocken kan ätas som de är men skalade.
Maskros, unga blad: sallad.
Maskros, äldre blad: kokas.
Maskros, rötter: Skivas och förvälls.
Näckros (gul, vit) stjälkar: kokas.
Näckros (gul, vit) knoppar: råa, skivade.
Rödklöver, blad: Hackade eller hela i sallad.
Bladvass, gröna skott: Skjälkbaserna är mjuka och kan tuggas. De har söt smak. Gör du ett snitt tränger en saft ut som snart stelnar. Gott som godis.
Bladvass, rot: Nya och mjuka rotstockar kan ätas färska och smakar mycket sött. Tugga noggrannt. De ljusa skotten på rotstocken äts som de är. Rottrådar bör kokas.
Om rötter kan allmänt sägas att de oftast är giftiga och att en beska sitter i rotbarken. Roten bör därför skalas och kokas. Mjölken som finns i vissa växter t ex maskrosor är giftig och undviks med fördel. Om inte annat sagts så undvik också blommorna på växter. De är ibland giftiga och särskilt om de är gula.
DJUR
Först de du skall undvika.
Maskar: innehåller ofta parasiter som ger magsjukdomar.
Insektslarver, Spindlar, Sniglar: Undvik även den läckraste svarta skogssnigel. e innehåller olika sjukdomsalstrande parasiter. De sniglar som ibland äts i hemmen och på resturanger är specialbehandlade.
Däremot...
Myror: är goda och ger lite energi. De kan också tillsättas i grytor eller soppor som då får en god och syrlig smak. Myrorna kan även rostas.
Ormar: Snok och huggorm är lika vanliga som de är ätliga. När du fångat och dödat ormen skär du av huvudet plus 5 cm för att vara säker på att eventuella giftkörtlar är avlägsnade. Håll den i ena handen eller häng upp den så du kan flå den. När du tar bort skinnet faller tarmarna i stort sätt bort av sig själv. Skär ormen i bitar och koka. Smakar som ål.
Ödlor: alla ödlor i Sverige är ätliga och kan ätas när skinnet avlägsnats.
Fiskar: Likaså är alla fiskar ätliga.
Återstår bara att önska smaklig måltid, men var alltid säker på vad du äter.
Om vatten
Drick ej vatten som är stillastående, illaluktande eller illasmakande. I en del skogstjärnar är vattnet gulaktigt men är helt ofarligt. Tvärtom är det nyttigare än vanligt vatten.
Säkert är det många som vet mer om skafferiet. Du som är scout till exempel. Skriv och berätta.
Av: Martin Testorf
WWW-edit: Paul Jorisch