Och sen var eld...

Det tjafsas alltid om att utrota PET-flaskor och annat modernt. Men varför säger aldig någon något om Zippo? Den är väl mer nödvändig än PET-flaskan men ack så stämningsdödande, särskilt om den öppnas och tänds med något snitsigt trick. Om vi skulle göra något åt det här vad skulle vi då ha istället? Historieboken berättar om elddon; flinta, stål och fnöske. En urgammal (flertusenårig) metod och rådande ända in på 1800-talet tills tändstickan patenterades (1844).
Så här gick det till: Man lade fnöskes tycket ovanpå flintan så att dess kant kom att ligga i kanten av flintan. Man fattade eldstålet och slog an mot flintan. Ur flintan sprutade då fram en mängd gnistor. Somliga av dessa träffade fnöskestycket som började glöda svagt. Glöden fördes sedan öve r till en annat eldtände (se nedan) och vidare till grövre lättantändligt material.

Tändstickor på live stör dock inte så mycket om de ligger i en snygg ask. Men ändå, tänk om man kunde få bort både Zippo och tändstickor. I så fall skulle man inte bara ta bort en stämningsförstörande pryl utan dessutom lägga till en stämningsskapande. Tv å flugor i en explosion.

Det finns ett par olika metoder att göra fnösket. Prova dig fram (och berätta för Fëa vad du erfar). Fnöske är det mjuka innanmätet av gamla björktickor (trädsvampar som växer på döda björkar). Man tar alltså bort den hårda, gråvita ytan och även de bruna sporerna på underdelen. Det mjuka som nu finns kvar, fnösket, skär du i några millimeter tjocka skivor. DEssa lägger du på kubben och dänger med en träklubba och gnuggar dem som man gnuggar skin. Sen dänger du igen, osv flera varv så att det blir så mjuk t och lent som möjligt.

Mer eldfängt blir det om du kokar skivorna i asklut innan du bankar och gnuggar. Du tar en del aska och en del vatten och låter skivorna koka i detta under några timma. Kokningen kan man upprepa för att få bätter fnöske. Ju mjukare fnöske desto bättre.

Flintan som bara finns vilt i södra Sverige, får du tag på under Visbys medeltidsvecka, Historiska muséer, Naturkompaniet, stenbodar (om de inte säljer flinta så har de liknande stenarter). SCA eller genom egna kontakter (i Skåne kanske). Håll ögonen öppn a!

Istället för fnöske kan du använda det översta tunna lagret pånäver, fjädrar och dun, utblommade maskrosor, torkad tussilagorot, trämjöl mellan ved och bark på döda träd, stående gräs. Använd små bitar. Allt detta kan du också ha till tändmedel som du ska tända med det glödande fnösket. Lämpligt tändmedel är också björknäver, torkad enbark, ved som sprakar från ruttna stubbar, gran- och tallkåda, torrt ris på granstammar.

Lägerelden tänder du enklast om den har formerna: Pyramid, stjärna eller korsvirke. För att värma dig så kan du utnyttja en reflektor. Den gör du av sten eller trästockar som du reser på andra sidan elden. Värmen studsar då mot dig (som på bilden).
Elden kan du ta med dig, så slipper du tända en ny om du ska någonstans. Eller om du behöver elden om några timmar igen men inte har ved nog att hålla den vid liv. Då kan du förvara elden på följande sätt. Ta en plåthink eller gräv en grop som du kantar m ed sten. I botten lägger du aska, sedan glöd, aska igen och överst ett lock av mossa.

Hör ni livearrangörer, vore det inte något att försöka med ett förbud mot Zippo och tändstickor? Visst är det lite bökigare men trots allt så var det ju så det gick till.

Av: Martin Testorf
WWW-edit: Paul Jorisch och Fredric Thörnqvist